Spridd i Skogsbygden men täml. allm. med 21 lokaler i Viby (Nilsson 1978). Den tycks numera vara ovanligare än förr, då bl.a. steniga lövängar och slåttterängar hyste växten åtminstone fram till 1930-talet (Broddeson ms). Asplund (S, 1925) noterade 3 lokaler i Garphyttans nationalpark. I Snavlunda växte den förr ”i ängar kring kyrkan” (Gellerstedt 1852).

Meddelade växtplatser är bl.a. fuktig skog, lövskog, gammal barrskog, hage, alkärr, park, Hjälmaröar, bäckslänt, mager och röjd skogsäng på strand, strandbjörkkärr, Vätternstrand, tallskog med ljung och bärris, fuktig skog vid diabasklippor, Salix-snår mellan kärr och skogsväg, bäckravin med gräsullkärr etc. Den tycks vara kalkgynnad på flera av de äldre lokalerna.