Växterna nämns i Samzelius (ms 1758) från Svennevad och Snavlunda tidigare än första svenska litteraturuppgift 1814 (Hylander 1971). Det är osäkert vilken art Samzelius avser.

”På apotheken fås Meliloti ört, blomma och frön. Luktar wäl och fördrifwer mal: Torkad luktar starkare än färsk. Örten är emollierande [förtjockande], i synnerhet tiänlig för modrens och blåsans swagheter. Blommorna brukas som thée i Colik; örten i omslag. Plåstret när något skal miukgöras och emollieras” (Samzelius ms 1758).