Prydnadsodlad i Sverige sedan 1748 (Söderberg 1947) och förvildad sedan 1870-talet. Arten kan vara odlad vid Viby prästgård redan på 1830-talet (Sernander 1933) och i Axberg på 1880-talet (Kjellmark 1931). Den var allm. järnvägsodlad (Sundius 1906). På avstånd från bebyggelse odlades den längs ån vid Snavlunda i Ånsta 1999.

Få insamlingar och uppgifter finns före 1980-talet, frånsett ett par noteringar 1958 och 1960 från Rinkaby (Nilsson ms). Under 1980-talet sågs den förvildad på ett halvdussin lokaler, på 1990-talet på ett 20-tal. Den har i senare tid meddelats från bl.a. ödetomt, allé, banvall, kalkberg, grustag och bäcklund.