Kultur- och kvävegynnad ännu bristfälligt känd art som tills vidare måste anses vara sälls.–spridd i Skogsbygden och täml. allm. på Närkeslätten.

Den ansågs i Tylöskog vara allm. (Segerström 1932) liksom i norra Hallsberg (Dalhielm 1985) vilket tycks vara en överdrift. Egna undersökningar på Tiveden 1993 och i Kilsbergen 1994 visade att den är sällsynt där. Såväl Hartman (1866) som flera sentida författare ansåg den vara täml. allm. i Närke. Kjellmert (1947) angav blott 2 lokaler i Svennevad.

Krusskräppan växer i svagt påverkad vegetation i åfåror och på blockiga stränder ända in i strandkärr. Växtplatser är f.ö. vägfyllning, tipp, hage, grustag, lagårdsbacke etc.

Arten förekommer ”nu allmänt vid Hjälmarens stränder, dels som ursprunglig dels som kulturspridd” (Morander 1986). Den var allmän men mest enst. på Mellansvenska myrodlingar, bl.a. på den 5–6-åriga torrlagda Kvismarbotten (Tolf 1891, 1903). Artens förkärlek för kalkmark har omvittnats 1940 av Broddeson (ms) och har uppmärksammats i bl.a. Hidinge, Svennevad och Hammar (OREB/SSn).

Vid Ervalla station och Gottersättersmossen i Axberg har man funnit flertusenåriga lämningar av arten (Kjellmark 1899, Sernander & Kjellmark 1896).