Fuktängsväxt, förr täml. allm., numera täml. sälls.–spridd, men ojämnt förekommande och saknas mestadels i Skogsbygden. Enl. Blomquist & Rosenberg (1921) hyste ”Närkes slättsjöar” växten. På öar och skär i Hjälmaren är den känd från 7 lokaler 1886–1904 (Callmé 1887a, Grevillius 1893a, b, Birger 1905).
Den växer vid källkärr, bäckar, diken m.m. Stora förekomster fanns i fuktängen vid vägkorset Ö om Asker kyrka 1933 med ca 200 tuvor samt i en björkdunge 600–700 m mot Hidingebro från Lanna bruk station i Hidinge med minst 200 tuvor 1940 (Broddeson ms).
F. strictaeformis [Tuvstarr/Vasstarr × Tuvstarr?]
Hallsberg Sköllersta Vinala äng A. Ringselle (Hedera 1886).
Örebro Axberg prästgården K. Kjellmark (Hedera 1886).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Hardemo Aspsäterskärren 1853 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
Växten hette i Närke tuvstarr (Samzelius 1760).
