Vanliga växtplatser var förr lantgårdarnas gödselstackar, städernas rännstenar och trädgårdar, varifrån den senare spred sig till reningsverk och gödselupplag på åkrar m.m. Vid Osettippen i Almby fanns växten åtminstone mellan 1953 (U. Starbäck, S) och 1991 (vändplan, S. Thorsell). Under senare årtionden har den mestadels försvunnit i spåren av upphörd djurhållning och ombyggda gödselstäder. Fr.o.m. 1970-talet spred den sig längs större landsvägar och banvallar, gynnad av den under vintern påförda, saltrika sanden. Den ses numera också på tippar. Växten inplanterades i studiesyfte vid Fiskinge sjöland i en hage 1992 (Hallin m.fl. 1992b).

I städerna fanns den på gårdar bl.a. vid Trädgårdsföreningen i Örebro (Hartman 1866 m.fl.). Den senaste namngivna rännstenslokalen sågs i Örebro ”mellan Repslagaregatan och Arbetshuset samt på Arbetshusgården” (Gellerstedt 1852).