grått saltgräs
Puccinellia distans
Mer information om arten

Vanliga växtplatser var förr lantgårdarnas gödselstackar, städernas rännstenar och trädgårdar, varifrån den senare spred sig till reningsverk och gödselupplag på åkrar m.m. Vid Osettippen i Almby fanns växten åtminstone mellan 1953 (U. Starbäck, S) och 1991 (vändplan, S. Thorsell). Under senare årtionden har den mestadels försvunnit i spåren av upphörd djurhållning och ombyggda gödselstäder. Fr.o.m. 1970-talet spred den sig längs större landsvägar och banvallar, gynnad av den under vintern påförda, saltrika sanden. Den ses numera också på tippar. Växten inplanterades i studiesyfte vid Fiskinge sjöland i en hage 1992 (Hallin m.fl. 1992b).

I städerna fanns den på gårdar bl.a. vid Trädgårdsföreningen i Örebro (Hartman 1866 m.fl.). Den senaste namngivna rännstenslokalen sågs i Örebro ”mellan Repslagaregatan och Arbetshuset samt på Arbetshusgården” (Gellerstedt 1852).

Första fynd

Gellerstedt 1831 (Örebro vid vägen på norra Smedjebacken). Örebro 1847 Hamnström (LD/OHo).

Bygdenamn och bruk

Växtens namn hos Gellerstedt (1831), hårsvingel, tycks vara unikt i landet, men inget direkt samband med Närkes folkspråk har hittats. Samma negativa resultat gäller fagergräs hos Lyttkens (1904–1915).

Ring vid vägar, tippar m.m. Prick vid gödselstäder.