Kärr- och fuktängsväxt, möjligen täml. allm. i Skogsbygden, åtminstone spridd på Närkeslätten, men har gått tillbaka under senare årtionden (Nilsson 1986) p.g.a. igenväxning efter avvattning och upphörd vasslåtter m.m. Traktvis är den vanlig bl.a. vid sjön Tysslingen (K. Rosenberg 1975). Dess växtplatser är strandängar, kärr och bäckar. I Örebro skall den ha växt i stenmurar på slottet (Hedera 1887).