Känd förvildad i Sverige först under 1900-talet.
Se även: huvudkål Brassica oleracea var. capitata], fodermärgkål Brassica oleracea var. medullosa
Blomkål Brassica oleracea var. botrytis
Odlades vid Skogaholm i Svennevad 1810 och 1814 (Jansson 1984, 1988) och vid Lassåna i Ramundeboda 1821 (Laxå bruksarkiv).
Savojkål Brassica oleracea var. sabauda
Odlades vid Skogaholm i Svennevad 1810 och 1814 (Jansson 1984, 1988).
”Kruskål”
Odlades vid Örebro slott 1598 (Swederus 1909).
Första fynd
Närke Fischer 1639 (odlad). Hidinge Lannabrottet, långt från odling 1989 ! (OREB/SSn).
Bygdenamn och bruk
Stöld ur kålgård var straffbelagd i Magnus Erikssons lands- och stadslagar på 1300–1400-talen (Holmbäck & Wessén 1962, Schlyter 1862) och i 1734 års lag. Kåltäppans värde förr speglas av den särskilda titeln ”kålgårdshustru” som användes vid Örebro slott 1574 (Palmaer 1966) och av att den ofta förekom på lantmäterikartorna under 1600–1800-talen.
Odling av kål är känd fr.o.m. 1590-talet vid Örebro slott (Grandinson 1901, Swederus 1909) och från 1620-talet vid Örebro skolas rektorsgård (Karlson 1900, Hall 1911). I Mellösa ingick den i kyrkotiondet 1681 (Löw 1922).
I Kräcklinge sådde allmogen ”kål-frö på gödsle-högen vid stall-dörren, sedan något mull blifvit ditförd” (Hedin 1754). Under 1700-talet är odling känd från Knista (Mörner 1762b) och ”allmänt för eget behov” i Asker (Sandahl 1782). Fr. J. von Aken odlade kål i Adolfsbergstrakten i Ånsta 1784 (Bagge 1785). Vitkål ingick i 1773 års spisordning vid Örebro hospital (Pontén 1975).
Under 1800-talet nämns kålen allt oftare i Närkelitteraturen, och som tämligen allmänt odlad i Lerbäck (Sahlstedt ms 1825). Under sina resor såg Törneros (1827–1838) kålplantager i Mellösa. Vid Karlslund odlades 21 000 plantor 1848 (Befallningshafvanden 1848–1850).
I Gällersta åt man på 1850–1860-talen utom färsk kål även surkål och i Hovsta lade man bladen på bölder (Saxon 1933, 1934b). Vid Riseberga i Edsberg odlades kål som gavs till korna (Hedengren 1846).
Djurklou upptecknade en gåta där kålen avses:
”Lapp på lapp,
Der aldri nåla stakk”