Delvis täml. allm. i Skogsbygden, f.ö. sälls.–spridd. Dess utbredning är ojämn också där lämpliga växtplatser finns.

En anmärkningsvärd frekvensskillnad fastslagen i grannsocknarna Glanshammar och Rinkaby, de flesta på urbergskalk, 21 resp. 0 lokaler (Nilsson 1986). Fyndkoncentrationen till kalkområden kan delvis bero på botanisternas förkärlek för sådan miljö, men knappast i det väl undersökta Glanshammar. I diabasområden i Svennevad fanns 5 lokaler (Kjellmert 1947).

Gaffelbräken växer mest i bergbranters springor, ofta tillsammans med svartbräken. Ovanliga växtplatser är mark- och backhällar. Vid Lockhyttan i Kil, söder om vägen mot Hammarboda, samlades gaffelbräken på ”mycket stort fält med strandklapper 100 m från landsvägen, 21 tuvor” 1934 (Broddeson, S).