Torrängsväxt, av Hartman (1866) noterad som täml. allm. men sälls. i norra och södra Närke. Numera är den allm. i hela området på exponerad mineraljord. Växtplatser är bl.a. kalkberg, vägkanter, lagårdsbackar m.m.

Arten växte på den torrlagda Kvismarebotten 1890 (Tolf 1891) och har flera gånger setts på strandtorv vid sjöar och åar samt i en pöl på en gräsmatta tillsammans med skogssäv.

På 1930-talet fann Broddeson (ms) den km-vis mellan Rynninge i Örebro och Hässleby i Hovsta och den är funnen på alla bangårdar inom Hallsbergs trafikområde (Dalhielm 1984, 1985) och på många andra järnvägar.