Havsstrands-, läke- och hushållsväxt, allm. i allsköns odlingsjord och på ogräsmarker och stränder, inhemsk vid Vättern (Segerström 1932). Ett väldigt bestånd över flera hektar på en sandjordsvall vid Solberga i Asker 1993 tycktes odlat.
Växten ”är för Landtman et beswärligt gräs” i Närke (Samzelius 1760). Mörner (1762b) talar om bekämpning av den i Knista. I en enkät i Mellansverige utsågs kvickrot till det värsta ogräset för jordbruket (Bolin 1922). En bild från Snavlundafältet är talande: ”Trakten är vida berömd för sin potatis och ökänd för sin kvickrot” (Eckerbom 1955).
”f. Aristata Estonica”
”Will försöka uti Örebro” G. G. Reuterholm i brev 1749 (Forsstrand 1919). Möjligen avsågs någon Elytrigia- eller Festuca växt.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Götlunda 1860 Anonym (OREB).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Graminis rot. I medicin brukas roten at der af bereda ett watn: kan ock drickas såsom thée, då hon är blodrenande samt nyttig för dem, som äro plågade af sten. Rötterna kunna tiäna til bröd i hårda år. Frön kunna af denne samlas, så wäl som af flere grässlag och nyttjas til bröd, men de äro nog små at de ei mycket spisa eller öka i skeppan. Des gräs är nog älskat af kreaturen, kunde fördenskull med nytta sås på upkörda ängar hälst det wäxer högt och rotar sig starkt” (Samzelius ms 1758).
Kvickrot ingick i Lekeberg-moras leveranser till Laxå husapotek på 1820-talet (Laxå bruks arkiv) och fanns i Svenska farmakopén 1–6 (1775–1845). På Tiveden förmodade Bäckgren (1926) att man ”säkerligen blandade torkade kvickrotsrötter i rågmjölet... förr”.
Växten kallades i Närke ilrot (Samzelius ms 1758), vilket tycks vara ett ursprungligt närkiskt namn, men enl. den trycka skriften 1760 även kvickvete och kvickrot, vilka förekommer hos tidigare floraförfattare. I uppteckningar från Ekeby, Kräcklinge, Lerbäck och Viby var ilrot det vanligaste namnet, men också kvickrot, kvicke, kvecke m.fl. användes (Grill 1964, Olsson ms, ÖLM 1732). Namnet eldrot hos flera författare (Pettersson 1953, Rietz 1862–1867, Djurklou ms) skall ha upptecknats i Närke enl. Lyttkens (1904–1915) som tolkar namnet som en förändring av ilrot.