penningblad
Lysimachia nummularia
Mer information om arten

Prydnadsodlad läkeört, förvildad på ödetomter och utkast på bäck- och sjöstränder. Ett 100-tal växtlokaler med förvildad penningblad är kända. Ett av de största bestånden, 10 m², fanns vid Danielslund i Örebro i landsvägsrenen och intilliggande tallblandskog 1995.

Arten är känd i Sverige sedan 1600-talet (Nordstedt 1920). ”Nummularia” anfördes vid Örebro apotek 1736 (Gentz 1949). Lyttkens (1904-1915) avsåg därmed penningblad eller skogslysing, varav den senare inte kan ifrågakomma vildväxande i våra trakter. Penningblad hette hos Gellerstedt (1831) rundbladig gullspira, ett namn som troligare stammar från Liljeblads flora än från Närke.

Första fynd

Wahlenberg 1824 (Kräcklinge). Uppgiften preciserades av Gellerstedt (1831) till Folkvi östra äng, vilket föranledde Hartman (1866) till påpekandet att arten eftersökts förgäves där under senare år. Kräcklinge Folkwi östra äng [1840–1850-talen?] E. G. Blomberg (LD).

Ring t.o.m. 1969. Prick fr.o.m. 1970.