Gammalt åkerogräs, starkt gynnad av markomröring men allt ovanligare på åkrar. Nutida växtplatser är ofta jordblottor i åker- och vägkanter, trädgårdsland, kalkbrott, gräsmattor och grustag m.m. Vid ombyggnad av Europavägen mellan Lillkyrka och Örebro kring sekelskiftet 2000 sågs väldiga mängder överallt på nyupplagda jordhögar.
”Wildsenap... sågs frodigt wäxa på stadens ägor” (Örebro Weckoblad 1802). I Lerbäck hade den ”ej hunnit spridas upp från slättbygden” (Robson (1833). Hartman (1866) fann den allm. i Närke och växten ansågs vid denna tid vara ett svårt ogräs (Lyttkens 1885), som Tolf (1903) hittade allm. och ymn. i Mellansvenska myrodlingar av vårsäd och rotfrukter samt, mindre frekvent, i dess vallar.
I takt med jordbruksomvandlingen förändrades artens förutsättningar. Broddeson (ms) ansåg den vara allm. i åkrarna vid Iboholm i Bo 1924. Den fanns allm. i Hammar och Lerbäck (Segerström 1932). Denna utsaga skall ställas mot en 1996 för ett fynd i Estabo i Lerbäck: ”mitt första fynd i Lerbäck socken” (Nilssons ms). En stark tillbakagång sedd också i Glanshammar och Rinkaby (Nilsson 1986).
Uttunningen av växten är störst i Skogsbygden genom allt färre kulturingrepp. I Svennevad var den mkt sälls. redan på Kjellmerts (1947) tid och Dalhielm (1985), som fann den allm. på slätten i Hallsberg, såg den aldrig i socknens skogsområde i söder.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Götlunda Frötuna (”ogräs i stor myckenhet... aldrig förr funnits” (Liljehorn 1841).
Bygdenamn och bruk
Åkersenap hette så i Närke förr (Samzelius 1760), upptecknat i bl.a. Ekeby (ÖLM 1732). Från Mellösa och Lännäs känner man namnet hönskål (ÖLM 449) och från Lerbäck villsenap (ÖLM).
