Kalk-och slåttergynnad kärr- och fuktängsväxt, förr vanligare men efter 1950-talet försvunnen från många lokaler genom utdikning och beskogning (Dalhielm, !). Ängsstarr är nu spridd, främst i kalkområden, vid käll- och bäckängar. Kjellmert (1947) fann 25 lokaler i Svennevad.
En omfattande förekomst finns vid det kalkrika Lannaforskärret i Vintrosa. Broddeson bokförde en massförekomst 1928 vid Logsjö hage i Edsberg. Vid Perstorp i Lerbäck antecknade Hallin (ms) växten 1985 både från ett björkrikkärr och ett fattigkärr.
Första fynd
Wahlenberg 1826 (Närke). Gellerstedt 1831 (Bo säteri, Kräcklinge Södra Folkvi östra äng). Hardemo Stråberga äng 1846 Zetterstedt (LD/APa). Äldre är måhända ett ark från Viby Vretstorps gästgivargård utan årtal (Björlingson, UPS).
Lokaler
Ängsstarr × ? Carex hostiana × ?
Lekeberg Hidinge Hällshyttan 1938 Broddeson (S/FBj).
Örebro Asker Svenstorps slåtteräng 1929 Broddeson (S/FBj). Vintrosa Lannaforskärrets NÖ-ända 1930, 1932 Broddeson (S/FBj). Svartkärr, S om hållplatsen 1932 (Broddeson ms).
Arboga Götlunda 1860 A. Blomberg (UPS/APa).
