smalgröe
Poa pratensis subsp. angustifolia
Möjligen mestadels allm. men bristfälligt undersökt, noterad som täml. allm. eller spridd i Tylöskog (Segerström 1932) och Hallsberg (Dalhielm 1985).
En vanlig växtplats i torr ängsvegetation. Förr sågs den på kolbottnar i Garphyttans nationalpark (Asplund 1925) och 1989 på torvtak vid Nordhult i Askersund. Den växer på bl.a. sandstränder och hällmark.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm. [omfattar flera arter]). Askersund 1882 A. S. Trolander (LD, S/CLi).
Bygdenamn och bruk
I Närke kallades växten ängsgröe (Samzelius 1760).
Lokaler
f. costata
Ex. från Valen i Götlunda 1887 Callmé (UPS) är en monstruös form av smalgröe enl. C. A. M. Lindman.