Gammal läke- och färgväxt, kulturgynnad och värmekrävande, karaktäristisk för hårdvallsängar (Samzelius 1764). Den växer ”i synnerhet i kalktrakter, i hela Närke, men saknas i Örebrotrakten” (Hartman 1866). De flesta och rikaste bestånden finns i kalktrakter, främst på Närkeslätten för att tunnas ut i Skogsbygden. Broddeson (ms) fann den på 1920-talet ”mängdvis överallt” på kalkbergen vid Nyttinge i Glanshammar och ”överallt kring Yxhult” i Kumla.

Växtplatser är vanligen ängsartade bryn och vägkanter i ädellövområden, kraftledningsgator, vid kalkbrott etc.

Agrimonia nämndes redan i Strabos Hortulus i Schweiz på 840-talet (Lagerberg 1943) och är känd från Sverige under yngre stenåldern för omkr. 4 000 år sedan samt från Skåne under 1100–1200-talen, då den möjligen odlades (Hjelmqvist 1991).