Läke- och grönsaksväxt på fuktiga och kväverika platser, enl. samstämmiga uppgifter fr.o.m. 1830-talet allm. i hela Närke utom i de näringsfattigaste områdena. Gellerstedt (1831) påvisade den i källådror. I samband med de stora sjösänkningarna sågs den på några Hjälmarskär (Grevillius 1893a) och fanns på den torrlagda Kvismarbotten 1890 ”i mängd” (Tolf 1891). Arten har setts i betade och obetade strandkärr, bl.a. i alsockelkärr och på sandstränder, men växer vanligen vid vägkanter, lagårdsbackar och bygator etc. Möjligen är den på tillbakagång beroende på allt mindre tillgång till kväverika miljöer.