Läkeört, omskriven i Europa redan på 840-talet (Lagerberg 1943), odlad och förvildad i Närke men kom ur mode redan på 1700-talet. Som förvildad inte sedd sedan 1800-talet. Det är omöjligt att nu utreda vilka uppgifter som bygger på självsyn. Wahlenberg (1824, m.fl.) såg den säkert inte i Närke. Det är ”tvivelaktigt om den numera förekommer i Närke” (Junell 1971).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Marrubii albi ört. Luktar starkt och obehagligt, smakar beskt och saltaktigt. Hiälper dem som må illa af slem, är altså god emot astma eller quaf, drifwer urin. Örten såsom thée brukad är god för swag lefwer och gulsot” (Samzelius ms 1758). Kransborre ingick i Svenska farmakopén 1–4 (1775–1790).
Växten kallades andorn i Närke (Samzelius 1760), vilket är ett tyskt medeltida namn som användes av bl.a. Linné.
Lokaler
Askersund Askersund (Samzelius ms 1758).
Lekeberg Edsberg Riseberga (Samzelius 1760, ms 1758); (Gellerstedt 1831); (Gellerstedt 1852); ”enl. Hamnströms flora, men icke funnen på många år” (Hartman 1866). Binninge gator (Samzelius 1760, ms 1758); (Gellerstedt 1831); Binninge tomter (Gellerstedt 1852); ”enl. Hamnströms flora, men icke funnen på många år” (Hartman 1866); sökt, ej funnen 1930 (Broddeson ms).
Örebro Lännäs Vinön vid södra byn 1841 (Hamnström 1842, LD); (Gellerstedt 1852); (Hartman 1866); [omkr.] 1867 A. T. Björkman (LD).