Hartmans (1866) anmärkning om att växten var sälls. förvildad här och där antyder att uppgiften innefattade både vildmorot och morot, varför den senare alltså skulle ha varit vanligare än idag. Inga andra uppgifter från Närke genom tiderna tyder dock på det. Istället tycks förvildning av trädgårdsodlad morot vara mkt sälls. och tillfällig, precis som i hela Sverige där sådan är känd sedan omkr. 1920-talet.
Bygdenamn och bruk
Både röda och gula morötter införskrevs av Ebba Lilliehöök till gårdarna i Arboga och Örebro under slutet av 1500-talet (Fries 1895) och odlades vid Örebro slott 1598 (Swederus 1909) varifrån leverans av dem är känd 1642 (Waldén 1960). Tidig odling är omnämnd från Bålby i Skagersholm 1768 (Harbe 1947a), Skogaholm i Svennevad 1810 och 1814 (Jansson 1984, 1988), Lassåna i Ramundeboda (Laxå bruks arkiv) och Lerbäck (Sahlstedt ms 1825) etc.
Morotsodling för foder till djuren skedde från 1850-talet vid Klockhammar, Lund, Bysta och Breven (Jonsson 1902). I Gällersta använde man rivna morötter på kräftsår och i Hovsta för läkning av brännsår (Saxon 1934b). Götlundaborna kokade morotshack mot halsfluss (Tillhagen 1958).
Lokaler
Hallsberg Hallsberg Allégatan 496 603, övervintrande och blommande i övergivet grönsaksland 1978 (Nilsson ms).
Kumla Kumla Yxhults stenbrott 1917 G. A. Westfeldt (UPS/LFr).
Örebro Almby 1908 E. Jansson (OREB). Ånsta Aspholmen 600 m NV om Karlsdal, jordhög på tipp 1995 (Lindström 1999b, Flora Nordica 6).