Uppgifter om A. strigosula i Broddeson (ms) m.fl. omfattar egentligen både sarmatisk daggkåpa och valldaggkåpa men tyds här som valldaggkåpa (jfr Nordstedt 1920). Sarmatisk daggkåpa kan möjligen i något fall dölja sig i noteringarna men är mycket ovanlig i Närke.

Om gammal i Närke också möjligen oavsiktligt införd med hötransporter från Balticum eller Ryssland.

Uppfattningen om valldaggkåpans förekomst i Närke har skiftat. Nilsson (1986, ms) ansåg att växten gått starkt tillbaka efter att ha sett 2 lokaler i Rinkaby och 15 i Glanshammar men förgäves sökt den på 14 tidigare kända lokaler i dessa områden. Broddeson (ms) räknade den som den allmännaste daggkåpan i Mosåstrakten i Mosjö 1922 ”åtminstone längs vägar och på backar” och vid Brunstorp i Axberg 1925 samt i Åstatrakten i Lillkyrka 1926. Under 1990-talet tycktes den allm. i bl.a. Svennevad där den förr ansågs ovanlig med blott ett par kända lokaler (Kjellmert (1947).

Asplund (1925, LD/GSa) fann växten vanligast av alkemillor i Garphyttans nationalpark i Hidinge. Som växtplatser angav han ”massvis på södra åkerområdet... flerstädes i tät barrskog... kolbottnar”.

Rika förekomster är kända också genom Broddeson (ms) från Lekhyttan i Hidinge: ”massvis, diken, åkrar” 1925 och ”mitt för Fallet, nedlagd åker massvis, 10 000-tals” 1949. Kring gästgivargården–Skogsberg–Hagaby–Torphälla i Glanshammar fann han 1926 ”massvis i åkrar och vägkanter” och 1932 ”massvis på åkergräsvallar vid Stora Hjortstorp” i Örebro.