Förvildade ensamma buskar eller snår av plommon/krikon har setts kvarstående på ödetomter, exempelvis sedan 1925 på en ödetomt vid Åbytorp i Knista 1992 samt förvildad i en landsvägskant på jordhögar, på en banvall, i hasselbryn och åkerkant. Några telningar på rödfyrsplanen i Vintrosa samhälle 1995 m.fl. gav intryck av spontan spridning liksom ett träd i Götlunda vid Södra Hammarens S-spets 1983 (OREB/ELj).
Se även: plommon Prunus domestica subsp. domestica och krikon Prunus domestica subsp. insititia
Första fynd
Samzelius ms 1758 (Askersund Stiernesund, Snavlunda).
Bygdenamn och bruk
Odling av ”plommon” är känd i Närke sedan 1610-talet, då Ebba Leijonhufvud införskrev sådana till Kägleholms slott i Ödeby (Fries 1895), och från Kumlatrakten 1647 (Karlson 1899). Under 1700-talet förekom odling vid Örebro slottsträdgård (Waldén 1960), liksom vid Varberga i Längbro på 1750–1760-talen (Waldén 1936) och vid Bålby i Skagershult 1768 (Harbe m.fl.).
Ännu på Sahlstedts (ms 1825) tid odlades frukten i Lerbäck vid herrgårdar men mer sällan vid bondgårdar. I Mellösa blev odling mer allmän på 1870-talet (Nerén 1944). I länet odlades 1937 hos fruktodlarföreningens medlemmar 8 547 träd (ÖLHÅ 1938).
Plommon fanns i trollgården vid Myrö i Rinkaby enl. folksagan (Djurklou 1860).
”Kallas allm. stenkrikon eller plommon... Gröna plommonlöf kokade i win eller ättika om man gurglar sig der med, så warmt man tål; så skal det utdraga slemmiga wätskor ur tandköttet, och fästa lösa tänder ofta brukat. Alla plommon laxera” (Samzelius ms 1758). I Lerbäck gick de under 1840-talet under namnet plomma (Grill 1964).