Läkeört, betesgynnad frisk- och torrängsväxt, allm. i hela området i glesvuxen vegetation, exempelvis bryn, vägkanter, torrängar, trädor, trädgårdsland m.m.
Första fynd
Kalm 1746 (Glanshammar). Asker Breven 1869 A. T. Björkman (OREB).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Millefolii ört och blomma. Lagd på öl som jäser, gör at den som der af dricker blir eländigt fuller. Färsk tagen och krossad millan twenne stenar lägges med nytta på allehanda skador, ty hon helar wäl” (Samzelius ms 1758).
I Glanshammar användes röllikan för skabbig boskap (Kalm 1746). Den brukades allmänt mot magåkommor hos korna (Saxon 1933a, 1934a, ÖLM 1158) och i te mot förkylning i Hovsta (Tillhagen 1958) och ”användes i brännvin mot förkylning, för både folk o fä. Kokas lyckt med en halv kvarter brännvin” i Ekeby (ÖLM 1732). Örten ingick i medel mot urinstämma och magsjukdomar i flera socknar (Harbe 1950, Saxon 1934b, Viberud 1961). Rötterna nyttjades i dekokt mot bleksot [järnbrist) i Svennevad (Tillhagen 1958).
Röllika anmärktes vid Örebro apotek 1736 (Gentz 1949) och ingick i Svenska farmakopén 1–7, 10 (1775–1869, 1925). Medicinalstyrelsen uppmanade till insamling av blomman under andra världskriget (Bondeson 1941).
Röleka eller näsgräs kallades växten i Närke (Samzelius 1760), det senare namnet möjligen genom förväxling med nysört, vilken dock i manuskriptet 1758 heter renfana. I Asker och Ekeby sade man vit renfana (ÖLM 958, 1732), i Lillkyrka medefolium, i Tysslinge millefobium (ÖLM 1795), i Lännäs och Mellösa middefonum (ÖLM 449) och i Kil tusendygder (Rietz 1862–1867).
Namnen röshumle, rösehumle och stenrösahumle användes i Hidinge, Knista och Viby, i Skagershult även backhumle (Harbe 1950, ÖLM).
Lokaler
Med röda blommor
Utpräglat rödblommiga ex. är kända från ett 50-tal lokaler. Flera har haft ”ilsket röda” eller mörkt violetta blommor, tidigast meddelade från Örebrotrakten och Hovsta (Lundelius 1910) och Asker Breven 1869 A. T. Björkman (OREB).