Vall-, vägslänt- och gräsmattodlad växt, spridd men troligen förbisedd. Hartman (1866) ansåg att den var ”täml. allm. särdeles i västra och mellersta Närke”. Den är ännu ovanlig i delar av Skogsbygden.

Den är känd från bl.a. vägren, lagårdsbacke, sandjordsåker, dike, tipp, hage, hygge och banvall.

Odling sker i fodervallar och i gräsmattor. Det senare är orsak till mer omfattande förekomster bl.a. under askarna vid klosterruinen i Edsberg och på badstranden vid Sixtorp i Kvistbro m.fl. ställen. Den kommer också in med fågelfrö (Hovda 1978).