Sandjordsväxt, spontant inkommen eller medvetet odlad i vallar åtminstone från 1700-talet. Den spreds som förfalskat ”rödklöverfrö” under 1800-talet (Witte 1909) men är känd från yngre stenålder för 4 000 år sedan åtminstone i Östergötland (Berggren 1956).
Den nutida förekomsten är spridd–allm. på Närkeslätten men delvis sälls. i Skogsbygden, exempelvis i delar av Kilsbergen på exponerade kalkberg och slagghögar m.m. F.ö. ses den i betes- och fodervallar, på banområden, brandplatser, murar, i gräsmattor, etc. Vid Ekeby dreve i Almby växte den på fyllning i strandvassen 1989.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (”Lekberga, Edsberg Risberga och flerstans”). Kräcklinge Falkenå 1845 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
Fröet var tillgängligt genom Örebro frökontrollanstalt 1890 (Zetterlund 1891) och den vallodlades vid Irvingsholm i Tysslinge 1902 och 1908 (Hegardt 1909, ÖLHK 1911). Det i Sverige saluförda fröet var svenskt, tyskt, franskt och engelskt (Lyhagen 1991).
Den kallades liten luzern (Gellerstedt 1831), ett namn som inte knyts direkt till Närke.