Förr möjligen allm., numera starkt vikande särskilt som åkerogräs, f.ö. täml. sälls.–täml. allm. med exempelvis blott 2 lokaler i Rinkaby (Nilsson 1986) och en enda i Svennevad (Kjellmert 1947). I delar av Kilsbergen tycks den idag vara sälls.

Klofibbla ansågs vara ett svårt ogräs i myrodlingarnas säd i Mellansverige (Tolf 1903). Den gynnades starkt av svedjebruket (Frödin 1952) och fanns på torvtaken innan dessa försvann (Gellerstedt 1852, Hedera 1887, Stalin ms 1913–1916).

Nutida växtplatser är hällbrant, backberg, träda, grustag, åkerkant m.m. Kierkegaard antecknade på ett ark i OREB 1951 att växten såtts in med höstraps.

”Ingen växt är mer allmän, ei eller kan någon mer ändra sig, til structur och anseende. Botanisterne hafwa altså wid namnens tilläggande mäst irrat sig” (Samzelius ms 1758).