I Sverige prydnadsodlad sedan 1870-talet, numera täml. allmänt förvildad i Närke. Enl. Sernander (1933) odlades den vid Sörgården i Ekeby redan vid mitten av 1800-talet men odlades i Sverige sällan utanför kyrkogårdarna enl. Neuman (1901). Under 1900-talet blev den allt oftare vildväxande och i exempelvis Viby, är den idag allm. (Nilsson 1978).

Växtplatser är bl.a. ödetomter, hällmarker, vägrenar, tippar, kalkbrott och grustag. Ett stort bestånd om 10 m² sågs på åsen N om Mosjö kyrka 1990. Några förekomster är kända från torvtak i bl.a. Kvistbro ”Tolhyttan, vägkant, torvtak och på många rösen” 1932 (Broddeson ms) och Vekhyttan, ”ännu kvar sedan torvtaket revs för 35 år sedan”, 1934 (Broddeson ms) liksom vid Askersund Nordhult 1989.