Inhemskt träd, giftig läkeväxt, allm. i hela området, i Kräcklinge dock ”ej ymnig” (Hedin 1754). Det förekommer i kärr- och fuktängar, i hagar, stenig vägpackning, gravfält m.m. Större bestånd är ovanliga, utom bl.a. på Knektön i sjön Avern i Bo 1990 där Holmer såg ”en hel liten skog”.
Lämningar av brakved från sjönötstorv har samlats i Tärnsjömyren i Skagershult och Vilstakärret i Hackvad (Post 1909a) samt bl.a. 6 000–3 000-åriga i Mosjömossen i Ekeby/Kumla (Florin 1961) m.fl. myrar (Sernander & Kjellmark 1896, Kjellmark 1899).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (flerst.). Örebro 1860 Hartman (UPS).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Frangulae bark, som i wattusot [ödem] är starkt purgerande, och ett säkert botemedel för häftan hos boskapen. Kolen nyttjas wid krutbruken till krutgöringen. Bären färga ylle grönt, men barken brungult. Med weden göra swarfware gula ränder på sitt arbete. Bladen ätas gärna af getter, kor miölka wäl däraf. Blommorna äro behagliga för bin” (Samzelius ms 1758).
Efter Anders Andersse i Björka m.fl. upptecknades från Ekeby att ”man skulle inte smaka på bären för då skulle man bli tokig. Barken användes mot mångfålletorkan... ska en skava barken åv, när dä savar, å torka´n å mala´n, dä botar förstoppning hos fäkrittera” (ÖLM 910, 1732).
”Brakvesbuskar, mä ormabär, dä tog vi barken åv, å bara koka, dä vart te, dä mä, å tänk, va många som hadde hårda magar, å särsjilt barnsängskvinner” präntades i en uppteckning från Viby på 1870-talet (ÖLM) och i Kräcklinge ”bären kallades alltid tokebär och var förbjudna att äta, såvida man ville ha sitt förstånd i behåll. Barken var nyttig till laxermedel och mot vattusot [vattenansamling]” (ÖLM 970). I Gällersta ansågs bären vara giftiga och kallades döbär vid 1800-talets mitt (Saxon 1933).
Drogen av frangulabark ingick i Svenska farmakopén 1–4, 6–11 (1775–1790, 1845–1946). Medicinalstyrelsen uppmuntrade till insamling av den under andra världskriget (Bondeson 1941).
Namn på växten var brakved i hela Närke (Sanzelius 1760), i Götlunda drakved, i Tysslinge och Viby även ormabär, i Askersund och Ekeby tokbär (ÖLM).