Tiggarranunkel ansågs allm. i Närke (Gellerstedt 1831) och i Askersundstrakten (Wijkström enl. Broddeson ms), vilket modifierades till täml. allm. i Hartman (1866). Frekvensen är nu mycket skiftande, exempelvis täml. allm. i bl.a. Glanshammar och Rinkaby (Nilsson 1986). Under sin omfattande undersökning i Svennevad såg Kjellmert (1947) blott tre lokaler.
Växtplatser är bl.a. sjö- och åstränder, sanka åkrar, lagårdsbackar m.m. På de nybildade Hjälmarskären fann Callmé (1887a) 12 lokaler som igenväxningen senare fördärvade (Grevillius 1893a).
Tiggarranunkeln sågs sälls. på Mellansvenska myrodlingsvallar och täml. sälls. bland rotfrukter (Tolf 1903).
Första fynd
Samzelius ms 1758 (flerst.). Hardemo Sankt Olofs källa 1847 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
”Örten är corrosiv och frätande, hwarföre tiggare lägga henne på benen, där hon drar hål, så at de på marknaderna måtte se så mycket ömkeligare ut” (Samzelius ms 1758).
