Prydnadsväxt, varav ett 30-tal förekomster på ödetomter samt i parkrester, tallbryn och lövlundar har registrerats fr.o.m. 1970-talet. Enl. Nordstedt (1920) är Samzelius´ uppgift om förvildad pingstlilja den tidigaste i svensk litteratur. Hylander (1970) påpekade att den hos Nordstedt uppgivna lokalen, Dylta i Axberg, dock ej nämns av Samzelius. Pingstlilja fanns på 1840–1850-talen vid ”snart sagt varje gård” på Närkeslätten (Aulin ms 1913) och odlades på ön Lilla Röknen i Hammar (Stalin ms 1913-1916). Sernander (1933) och Kjellmark (1931) uppgav att odling var känd från Axberg, Ekeby, Lännäs och Örebro på 1800-talet.
Första fynd
Samzelius 1764 (”vildt växande i Nerike”), ms 1758 (”Finns i Snaflunda och flerstans. Wäxer i grästäppor och trägårdar der han täflar med ornithogalum om fältet”), ms 1767 (Snavlunda Tjälvesta säteri, holme i Kyrksjön).
Bygdenamn och bruk
Den kallades allm. ärtsissa (Samzelius ms 1758).
Lokaler
Anmärkningsvärda förekomster:
Askersund Snavlunda Högalid, gödselhög 1990 !.
Örebro Asker Sofielund 490 828, utkast i kärr, årligen sedan mer än 9 år, 1993 !.