Uppdelning av vargtörel på två underarter är, som Hylander (1958) uttryckte det, ”hopplös” p.g.a. otaliga mellanformer. Av ett par hundra lokaluppgifter har ett fåtal bestämts enl. senare tiders rön. Hylander (1971) och Malmgren (1982) tar upp arten kollektivt, men i förteckningen till Flora Nordica anges två underarter. Situationen i Närke är bristfälligt känd. Mellanformer är vanliga enl. belägg som bestämts av bl.a. G. Samuelsson.
Vall- eller gräsfröinkomling, förvildad i Sverige sedan 1890-talet, i Närke i huvudsak spridd eller sälls. Växtplatser är vägkanter, lövbryn, åkerkanter, banområden m.m.
I Garphyttans nationalpark var den täml. allm. (Kihlstedt ms 1910-t). Stora bestånd, upp till 10 m², fanns 1993 i ängsvegetation vid Ingelsta i Tysslinge och 1998 i en hage vid Solberga i Vintrosa.
Första fynd
Gellerstedt 1831 (Viby ”vid en stuga, där vägen går upp till Körtingsberg” 1828). Örebro ”en ängsbacke, nära s.k. Rackaregatan på norr utom Örebro” 1835 Hamnström (S).
Rättelser efter publicering
Sedan floran publicerades har vargtörelgruppen omvärderats och idag så är det som tidigare kallats bredbladig vargtörel Euphorbia esula subsp. esula upphöjt till art Euphorbia esula och mellanvargtörel Euphorbia esula subsp. × pseuodovirgata är Euphorbia saratoi och det som kallats för Euphorbia esula subsp. tommasiniana smalbladig vargtörel, ska idag heta Euphorbia virgata. Den sistnämnda är ej funnen i Norden och de fynd som är gjorda av arten har ombestämts till mellanvargtörel
