Krydd-, lukt- och läkeväxt från Medelhavsområdet, förvildad i Sverige sedan 1930-talet, införskriven av Ebba Lilliehöök till trädgårdar i Arboga och Örebro för odling 1598 (Fries 1895, Swederus 1909). Den odlades vid Skogaholm i Svennevad på 1810-talet (Jansson 1984, 1988) och är senare känd från trädgårdar i Lerbäck (Robson 1833, Sahlstedt ms 1825).
Bygdenamn och bruk
Lavendel användes på 1800-talet i medel mot ömkylda ställen (Saxon 1934b) och lavendlolja ingick i Svenska farmakopén 10–11 (1925–1946). I Gällersta syddes växten in i kläderna för sin goda lukt och för att skydda mot löss (Saxon 1933a, Tillhagen 1958) och den användes som välluktande ”körkkrydda” i Ekeby (ÖLM 1732).
Lokaler
Hallsberg Hallsberg Hässleberg 510 589, tipp, 1 ex 2009 Nilsson (OREB). Sköllersta Lunda 538 765, vid uthusvägg och landsväg sedan mer än 18 år enl. gårdsägaren 1992 !.