Läke-, snickeri- och färgväxt, kultur- och kalkgynnat buskträd, täml. allm. ”i synnerhet i alla trakter runt Hjelmaren” (Hartman 1866). Flertusenåriga lämningar har registrerats i Gottersätersmossen i Axberg (Sernander & Kjellmark 1896).

Getapel är allm. i Glanshammar, Rinkaby och Viby (Nilsson 1978, 1986). Kjellmert (1947) fann 6 lokaler i Svennevad och betraktade den där som ”sälls. och enstaka”. Afzelius (ms 1779–1784) noterade, med hänvisning till ”Lundmark”, att den var allm. i hela Närke.

Den förekommer som enst. buske eller träd eller i mindre, spridda små bestånd upp till något 10-tal ex. Mindre snår av arten finns i bl.a. hagar där telningar spirar i skydd av stora ekar och i kalkrika ädellövlundar bl.a. vid Övre Knalla i Hammar (Segerström 1932), vid Luckebo i Lerbäck 1982 (Hallin ms) och i Glanshammar och Lillkyrka.

Getapel har setts i odlingsrösen, gravfält och klosterruiner, ställen som för tankarna till ritualer kring odlade träd. Vid Värnsta i Viby stod ett stort buskträd med rik fruktbildning i kanten av en fornåker (Löfgren 1999h).

Verkliga jättar är aldrig noterade. Störst tycks ett träd vid Hynneberg i Kumla vara. Det uppmättes till bho 185 cm och ansågs vara Sveriges största, fridlyst 1941 (ÖLNÅ 1940, foto, Broddeson 1948, ms, ÖLNÅ 1955).

Mångstammiga ex. med enskilda grenar vars omkrets är uppemot 40 cm finns flerst. i hagar och vägbryn. Förekomsten vid Norra Mossby i Kumla är anmärkningsvärt rik på storvuxna träd och buskar, liksom den med 15 träd och buskar på gamla strandvallen 900 m NÖ om Bystad slott i Asker 1990 (Holmer).

Stora trädformade ex. har setts på flera lokaler, bl.a. 4 troligen odlade i parken vid Geråsen i Viby (Löfgren m.fl. 1999d). En gårdshäck av bl.a. getapel fanns vid Luckebo i Lerbäck 1999.