Läke- och trolldomsört, allm. på Hjälmarslätten i mulljord, ovanligare i Skogsbygden (Hallin, !), där spridd–sälls, exempelvis sälls. i Garphyttetrakten 1994. Enl. Segerström (1932) var arten funnen mångenstädes i Hammar och Lerbäck. Den är karaktäristisk för lundarna på Hjälmarens landvinningar och delvis beståndsbildande på uddar och större skär ända ute i strandlinjen. Rika förekomster ses i Hjälmarslättens ekhagar på frisk mark. Växtplatser är f.ö. vägren, sandfält, lagårdsbacke, åker m.m.
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (allm.). Viby Kärr 1847 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Hedrae terrestris ört. Saften med något win blandad samt morgon och afton drypt i ögat tager bort nagelen på hästar. Örten hängd i drickstunnan gör drickat klart och wälsmakande” (Samzelius ms 1758). Jordreva ingick i Svenska farmakopén 1–6 (1775–1845).
Den hette allmänt i Sverige jordrevor (Samzelius ms 1758) och jordkronor i Närke (Samzelius 1760). Namnet tusengodt (Wahlenberg 1824, 1831) är ett skånskt namn (Lyttkens 1904–1915) utan samhörighet med Närke.