Ängsväxt, ursprunglig på kalkberg och skogshällar samt i klippskrevor och på berghyllor i exponerade branter. Arten minskar som hagväxt (Hallin) och i igenväxande ängslövområden. Den växer i mullrika hassellundar, rabatter, torrängar m.m. Vid en 1879 övergiven skogsgård NV om Klockarhyttan i Kil sågs den ännu 1990 (Asklund). En massförkomst fanns 1930 i en nyligen röjd hage nära handelsboden vid Latorp i Tysslinge i ”flera 1 000 individer” (Broddeson ms).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (Svennevad Skepphulta äng). Bo Iboholm 1858 Anonym (OREB). Götlunda prästgården 1858 Blomberg (LD).
Bygdenamn och bruk
Artnamnet bolla är känt från Kil (Djurklou ms).
Lokaler
Med vita blommor
Noterad ett 20-tal gånger, tidigast från Råå i Hammar (Segerström 1932). På några lokaler uppträder den som trädgårdsogräs och den odlades förr vid Gammelhyttan i Kvistbro och ses nu vid gamla ödegårdar (Junell 1972). Mellan Ekeby och Hidingsta i Gällersta/Norrbyås såddes växten in på 1980-talet och sågs där 1992 i några ex.