Kärr- och fuktängsväxt med bestånd även i frisk ängsvegetation, ”allm. i synnerhet i skogstrakterna” (Hartman 1866) ”på kärrängar och vid stränder, även ängsmyrar och ädellövskog” (Kjellmert 1947) men obetydligt på Vätterns stränder (Stålberg 1939).

Växtplatserna skiftar från näringsfattig sjötorv till näringsrik strandlera. På avvattnade sjöbottnar uppträder den ibland ymn. över 1 000-tals m².

I torr–frisk vegetation har den setts i ekbacke, på gruvvarp och slagg, i tallskog etc. Den växte rikl. bland ljung på Hjortsbergakullen i Kumla 1991.