Starkt kulturgynnad art, förr allm. i hela området. Ännu vid Nilssons (1978) undersökningar i Viby sågs 63 lokaler där. Stabila förekomster på relativt opåverkade kalkmarker finns i bl.a. Hammar, Lerbäck och Glanshammar. Vid Grytsäter i Tysslinge fanns 1930 ”massvis” av darrgräs i de kalkrika ängarna (Broddeson ms) men arten har gått tillbaka drastiskt i samband med ängsbrukets upphörande.
Darrgräs växer i naturlig vegetation i kalktallskog och i Kilsbergens bäckraviner och bäckkärr. Som myrväxt i förr slåttade kalkrika kärr, fanns den mkt rikl. bl.a. V om Kattala i Bo 1991. Restaurerade slåtterängar hyser rika bestånd i södra Närke (Hallin).
Första fynd
Samzelius 1760 (allm.), ms 1758 (utan frekvens eller lokal). Hardemo 1852 Blomberg (LD). Örebro [1840–1850-talen] Anonym (OREB).
Bygdenamn och bruk
Växten har haft flera namn i Närke. Vanliga var darrgräs (Samzelius 1760), frostegräs (Hofberg 1868), i Hidinge, Knista och Tysslinge fråssgräs ”för di skälver jämt” (ÖLM 1795). I Asker och Ekeby fick den heta dallergräs (ÖLM 958, 1732), i Längbro skallergräs (ÖLM 32a) och i Askersund och Hammar skälvgräs (Kjellmark ms 1857, Rietz 1862–1867). I Götlunda kallades den ”järtgräs”, i Skagershult penninggräs (ÖLM).
”Dallergräs används till att prova om mjölken var utblandad med vatten. Fanns det aldrig så litet vatten i, så rann mjölken genast av kornen” enl. en uppteckning från Ekeby (ÖLM 1732).