Täml. allm. i kalktrakter men ovanligare i närings- och mullfattiga skog- och myrområden i Skogsbygden. I kalkområden skiftar förekomsten, bl.a. sågs 30 lokaler i Rinkaby men blott 12 i Glanshammar (Nilsson 1986) vilket svär mot många andra kalkgynnade växters uppträdande. Dess närvaro vid kalkberg och dessas brottomgivningar är tydlig. Vid Garphyttan–Ånnaboda i Tysslinge noterades 8 lokaler inom 6 km² (Löfgren 1994). I bl.a. dalgången vid Viken i Lerbäck växer den på grönsten (Nilsson ms).
Växtplatser är kalktallskogar, hagar, bryn, bergbranter, brottvarp m.m. Broddeson (ms) fann 1939 ”massvis över stora områden” NV om Källfallet i Asker. Där växte den hela vägen förbi Stockebäcksäng ner till slätten i norr längs vägrenarna 1991.
I gränslandet mellan Närke och Värmland i södra Kilsbergen har 9 000-åriga lämningar från senglacial–förboreal tid hittats (Florin 1969).
Första fynd
Samzelius 1760, ms 1758 (Hallsberg Herrfallet m.fl.) Tysslinge Hökerkulla 1841 Hamnström (LD).
Bygdenamn och bruk
Frö av växten saluhölls i Sverige 1892–1909 (Lyhagen 1991) men fanns redan 1890 genom Örebro frökontrollanstalt (Zetterlund 1891).
Artnamnet skogsvicker i Gellerstedt (1831) är kanske lånat från Samzelius (ms 1758) men är där inte hämtat från Närke.
