stillfrö
Descurainia sophia
Mer information om arten

Medvetet eller oavsiktligt införd ört. Växtplatser är lantgårdarnas gödselstäder och gårdsmiljöer, åkerkanter, gräsmattor m.m. Den ansågs ännu av Hartman (1866) allm. i Närke vilket numera gäller endast något begränsat område på Närkeslätten och vid bangårdar i bl.a. Hallsberg (Dalhielm 1985).

Första fynd

Linné 1755 (Närke). Hardemo 1851 Blomberg LD).

Bygdenamn och bruk

Stillfrö saluhölls på apoteken. ”Fröna döda maskar och äro drifwande: brukas i Nerike för Rösiuka [dysenteri] så hos människor, som boskap. Blandade till 1/10 del med krut göra att skottet går dubbelt längre” (Samzelius ms 1758).

Stillfrö är ett gammalt namn på arten i Närke, använt här redan av Linné. Samzelius (1760, ms 1758) anförde även hunddill. Nyman (1867) antydde att namnet stillfrö användes ”mest i Nerike” vilket kanske är en väl yvig tolkning av Linnés uppgift.

Ring t.o.m. 1969. Prick fr.o.m. 1970.