Dels inhemsk och dels odlad i Sverige sedan tidigt 1700-tal. Växtens olika former är bristfälligt kända. I Viby fann Nilsson (1978) 26 lokaler. Många bestånd ses också i Tysslinge i Latorptraktens nu ofta igenväxande lövbryn och andra mull- och kalkrika marker.

I svagt kulturpåverkad vegetation har hässleklockan setts i gråaldunge och bäckravin. Den är annars starkt knuten till bebyggelse och har noterats vid bl. a. vägdiken, parklundar, bangårdar, hagar och bygator etc.

”Utomordentligt ymn. vid fågelbärsträden” fanns den vid Skagerstorps löväng och dess ”igenväxande åkrar och hagar, jättelika bestånd” vid Norra Hamra i Lerbäck (Stenberg 1955, Öberg 1972b). En massförekomst sågs i Nalavibergs ekäng i Viby (Nilsson 1978) liksom flerst. vid Solberga i Vintrosa 1991.

Omkring Espsäter vid Lanna i Vintrosa växte hässleklocka 1932 ”överallt i trakten ymn., särskilt längs gärdesgårdar... det mesta jag sett i Närke” (Broddeson ms). Vid ”Landstället” Lugnet och Sommarro (Hamnström 1842) i Ånsta var den ”med säkerhet förvildad” (Jansson 1933). Odling är känd från Ekeby prästgård före 1877. Den sågs förvildad där 1930 (Sernander 1933).

Se även: stor hässleklocka Campanula latifolia var. macrantha