Havsstrandsväxt, känd från senglacial–förboreal tid för mer än 9 000 år sedan vid bl.a. Lillsjön i Kvistbro i Kilsbergen (Florin 1969). Stålfelt (1951) ansåg att den sannolikt var ursprunglig vid Vätttern med hänvisning till Linné (1741) och Bohman (1834) gällande Jönköping resp. Vättern. Redan före Florin publicerade Eckerbom (1945, 1947a) nutida fynd från Kilsbergens sluttningar. De finns inte belagda och arten har aldrig återsetts där. ”Strannråg” omtalades i Ekeby 1938 (ÖLM 1732), oklart hur och varför.
Växten har sedan 1970-talet spritts efter de stora landsvägarna i Axberg, Bo, Eker, Glanshammar, Götlunda, Hammar, Knista, Kumla, Lerbäck, Lillkyrka, Viby och Örebro och samlades i ett grustag vid Ässön i Mellösa 1991 (R. Karlsson, OREB).
Lokaler
Inhemska nutida förekomster:
Askersund Hammar ”mycket sälls., endast på sandstränder vid Vättern” (Segerström 1932). Hargebaden 1928 (Broddeson ms); (Stålfelt 1951); (Öberg 1972a); Hargebadens stranddynor, naturlig föerekomst (Ekholm & Hallin 1980b); (Rosenberg & Hallin 1983); 181 513, ymn. längs 25 m av sandstrand, smal bård 1990 ! (OREB). Stora Röknen (Stålberg 1951); (Ekholm & Hallin 1980b); kanske relikt (Hallin 1980b); (Rosenberg & Hallin 1983); relikt (Ekholm m.fl. 1984). Stora Röknen, Hjälmarsand 060 422, 1978 (Hallin ms). Stora Röknen ca 070 425, 1978 (Hallin ms). Stora Röknen, N om Sandkroken 074 426, 1 liten, steril tuva 1980 (Hallin ms).