knytling
Herniaria glabra
Mer information om arten

Möjligen inhemsk på kalkberg och sjöstränder. Enl. tidigare floror var arten allm. i Sverige och Närke (Samzelius 1764, Gellerstedt 1831), vilket möjligen var en överdrift. Numera är den ojämnt spridd i större delen av landskapet. Vid Kjellmerts (1947) inventering fanns arten på 2 lokaler i Svennevad. I Tysslinge sågs inom 6 km² en enda lokal i Garphyttan–Ånnabodatrakten (Löfgren 1994). Vid Fjugesta järnvägsstation växte 100-tals ruggar i järnvägsgruset 1990. Lokalt har växten haft rika förekomster, bl.a. i Sköllersta där den var ”allmän på skalliga backar vid vägen mellan Åkerbystugorna och Skölersta kyrka” (Gyllenhaal ms 1774).

Knytling växer mest på exponerad mineraljord bl.a. järnvägsgrus, åskullar, på kalkberg, m.m. Flera fynd har gjorts på sandstränder och steniga Hjälmarstränders landvinningar. En extrem växtplats vid Axbergs kyrka 1993 var fuktig jord utanför östra kyrkogårdsmuren (OREB).

Första fynd

Samzelius 1760, ms 1758 (flerst.). Hardemo 1852 Blomberg (LD).

Bygdenamn och bruk

Herniaria är känd från Örebro apotek 1736 (Gentz 1949) och handlades under namnet Herniariae ört (Samzelius 1760, ms 1758).

Ring t.o.m. 1969. Prick fr.o.m. 1970.