Prydnadsväxt, förvildad i Sverige sedan 1700-talet. En viktig spridningshärd för nutida bestånd i Närke är möjligen de ofta skattade förekomsterna i diken vid Ekeby kyrka, påvisade tidigast på 1910-talet (G. Peterzon enl. Broddeson ms) och säkrare 1929 (Broddeson, S), vilka troligen härrör från odling vid prästgården intill. Ett visst samband kan ha funnits med Lundby prästgård i Viby varifrån arten är känd 1858 och då möjligen odlades.

Växtplatser är främst kalkrika bäckar, åker- och järnvägsdiken, ovanliga sådana är blomkruka och kompost. Vid Frommesta i Ekeby fann Holmer 50 m² 2007.