Köksväxt, förvildad i Sverige tidigast på 1810-talet, numera bofast förvildad i måttligt–starkt påverkad vegetation utom i näringsfattiga områden.
Vanliga växtplatser är ödetomter, kalkbrott, tippar, vägrenar, ekhagar, lövbryn, bäckraviner m.m.
Parksmultron har odlats i Sverige sedan 1638. Bakgrunden till de förvildade bestånden i Närke kan ha varit en omfattande odling varifrån växten spritt sig (jfr Nyman 1868). Mycket gamla bestånd kan förmodas bl.a. vid Lundby i Viby, där Gumaelius hade den i odling på 1800-talet och där allésnåren hyste rika bestånd 1995. Enl. Sernander (1933) odlades växten i Ekeby möjligen på 1830–1850-talen och sågs förvildad där 1931.
En anmärkningsvärt stor förekomst, ca 0,5 hektar, fanns i brynet 0,5 km Ö om Fabbetorp i Sköllersta 1990 (Holmer).
Första fynd
Gellerstedt 1852 (Almby Östra mark i en hage m.fl. lokaler). Almby Mark ”vild” 1845 Barvander (UPS).
Bygdenamn och bruk
Smultronplantor av ”större Engelska slag”, möjligen parksmultron, utdelades till folkskolor och småbrukare (Befallningshafvanden 1848–1850). Men odling av ”trädgårdssmultron gav i Örebro län 1876 föga avkastning” (ÖLHK 1877). Odlingen torde nu praktiskt taget ha upphört och ersatts av jordgubbsodling.
