Giftig läkeört, allm. på Närkeslätten, sälls.–spridd i Skogsbygden men saknas i näringsfattiga områden. Den är ovanlig i delar av bl.a. Svennevad och Kilsbergen (Kjellmert 1947, Löfgren 1994).
Den växer i mullrik skog och bl.a. i åstallskog, på berghällar och block, i skrevor och hyllor i bergbrant m.m. Broddeson (ms) antecknade den från en ”riktig löväng” 1932. I Rinkaby växte getrams ymn. på en gammal kolbotten intill ett kalkbrott 1993. Vid Svartkärr i Vintrosa dominerade den fältskiktet över 1 000-tal m² i den kalkrika hassellunden 1996.
Första fynd
Samzelius 1760 (allm.), ms 1758 (flerst.). Hardemo Hulne hage 1847 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Sigilli Salomonis rot, hwar af tilredes ett sminkewatn. Tiänar ock i hårda år til nödbröd” (Samzelius ms 1760). Den växte i Snavlunda” i ängsbackar, skadlig för kor och boskap” (Mörner ms 1762). Getrams torgfördes ”i massor” (Kierkegaard 1932).
Växten kallades allmänt i Sverige och i Närke vitrot, i Närke även bockblad (Samzelius 1760).
Lokaler
Med örtartade stödblad f. brachteatum
Örebro Axberg Åbyberget K. Kjellmerk (Hedera 1886).