Myrväxt som har ansetts vara allm. eller täml. allm. i stora delar av Närke (Hartman 1866). Artens utbredning och förkomst är dock ojämn och lägre frekvens har noterats i bl.a. Svennevad (Kjellmert 1947) och i Kil (Asklund). Den växer vid stränder i sjöar och åar, i sumpskogar, sanka kärr och skogsdiken, dammar, källdråg och myrgölar m.m.
Flertusenåriga lämningar av missne har grävts fram i en myr vid Nynäs intill Kvismaren, vid Gottersätersmossen i Axberg och vid Ekebymossen i Kumla (Tolf 1893, Sernander & Kjellmark 1896, L. von Post 1925).
Första fynd
Linné 1747 (bl.a. ”i alla kärr på Tiveden” mellan Vretstorp och Ramundeboda 1746, en uppgift som smittat av sig till Jonas Love Almquist i Törnrosens bok 1858 ). Viby Hamra skog 1847 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
”Roten... nyttjas til nödbröd uti hårda år” (Samzelius ms 1758). Missnebröd är känt från Lerbäck (Robson 1833, Sahlstedt ms 1825). I Götlunda hette den mesrötter: ”Dä koka mor åt svina” (ÖLM). I Hardemo tillvaratogs ” svinarötter, en sorts grövre röda rötter i mosslaggar”. Den kallades mosserot i Närke (Samzelius 1760). Namnet svinrötter är känt också från Hammar, Lerbäck och Skagershult (ÖLM).