Förvildad i Sverige sedan 1740-talet, i Närke ”Väl mest vallfröspridd, nu lite varstädes” (Schiöler 1947). Täml. allm. i Viby (Nilsson 1978) och Tysslinge, f.ö. spridd i hela Närke.

Numera förekommer fältarven vid vallodlingar, hagar, torrängsbryn, järnvägsområden och i vägrenar m.m. En massförekomst sågs i södra kanten av en enbuskbacke 280 m S om landsvägen vid Årlavägen i Sköllersta 1937 (Broddeson ms). Vid torpruinen Lisselängen i Kil kvarstående ännu efter 30 år (Asklund).