En del uppgifter om vickrar i Närke är omöjliga att precisera till art. Tranärter, som sades finnas mycket litet i korn- och havreåkrar i Örebro kontrakt 1756 (Rickson 1930), är förmodligen kråkvicker eller närstående arter. Gumaelius (1846) meddelade att ”i år... allmogens råg särdeles uppfylld af tranärter”.
Bygdenamn och bruk
G. G. Reuterholm meddelade i brev 1749 om vickerodling: ”will försöka uti Örebro”. Han avsåg att prova ”Vicia perennis maxima, Vicia pedunculis uniflorus och Vicia alba” (Forsstrand 1919).
Odling av vicker hade ”rätt vidsträckt utbredning även bland bönder vid slutet av 1700-talet” (Sjöbeck 1936). Odling är känd 1798 (Jonsson 1902) och fröer utdelades genom Hushållningssällskapet till länets bönder och torpare (ÖLHH 1806). Vid Frötuna i Götlunda odlades vicker på 1820-talet (Liljehorn 1843). Grön vicker odlades vid Riseberga i Edsberg (Hedengren 1846). Den s.k. sötvickern var vanligast i odling i länet vars totala vickerskörd 1865 uppgick till 8 373 hektoliter (Jonsson 1902). Vickerodlingen i länet utbyttes senare, mot s.k. pelusker Pisum sativum och användes blott till grönfoder (ÖLHK 1913).
I Ekeby fick flera vilda vickerarter heta villvicker (ÖLM 1732).