Spridd–allm. i Skogsbygden och med stora luckor i utbredningen på Närkeslätten. Hartman (1866) kände ingen lokal i södra Närke men kunskapsbristen gällande Tylöskog upphävdes av Segerström (1932) som fann den ”mångenstädes, särskilt i skogsbygden”.

I naturlig vegetation är arten sälls. bl.a. på hällkrön av silikat, grönsten och kalk, i bäckkärr och dråg tillsammans med källarv (Askersund S om Mörthult 1993), i sumpskog och bland hjortron i vitmossegranmyr (Knista Sörviken 1992).

Skogsstjärnblomma är påtagligt gynnad av kalhyggen och förekommer ofta i ymn. ruggar i såväl barr- som ädellövskog. Växtplatser är f.ö. skogsvägkanter, kolbottnar, kalkbrott, järnvägsområden, badstränder och ekbryn etc.