stinksyska
Stachys sylvatica
Läkeväxt, allm. och ofta ymn. i ädellövlundar, särskilt vid Hjälmarens landvinningar samt i rester av Tylöskogs och Kilsbergens forna lövängar. Den saknas i näringsfattiga skogs-, och myrområden och i åkerlandskapet och är inhemsk bl.a. i Skogsbygdens bäckraviner och kalkbergsbranter. Växtplatser är mullrika källsnår, skogsalkärr, kalkbrott, ålundar, diken, parklundar, hagar, m.m.
Första fynd
Samzelius 1760 (utan frekvens eller lokal), ms 1758 (flerst.). Svennevad Skogahammar 1845 Zetterstedt (UPS).
Bygdenamn och bruk
Arten kallades stinknässla i Närke (Samzelius 1760). Den färgade gult (Gellerstedt 1831).
