Giftig läkeört, allm. i torr–frisk ängsvegetation i hela området men saknas i näringsfattig myrvegetation i Skogsbygden.
Den ansågs vara täml. allm. i Svennevad (Kjellmert 1947). Sällan ses den i något fuktig gråalsly, på ljungtuvor i kalkrikt kärr, kring kalkbrott, på slagghögar o.s.v. Förr växte den i slåtterängar. I trivial åsbarrskog finns den ibland vitt spridd, men mest fåtalig. Väldiga bestånd av liljekonvalj är kända från åtskilliga lokaler. På vissa Hjälmaröar är arten en viktig vegetationsbildare och i hassellundarna vid Grabbebo i Lännäs och Svartkärr i Hidinge/Vintrosa förekommer den massvis och delvis dominerande i fältskiktet över 1 000-tals m².
Första fynd
Samzelius 1760 (allm.), ms 1758 (utan frekvens eller lokal). Götlunda 1858 Blomberg (LD/JPo).
Bygdenamn och bruk
”På apotheken fås Lilii Conwalli blommor, som lukta angenämt så länge de äro friska, men torra angripa de hufwudet och göra en yr. Pulwericerade och updragne i Näsan förorsaka stark prustning, ty de äro narcotiske och agera starkt på nerverne, pläga brukas som snus för Cathar [inflammation] och röda ögon. Brukas allm. at lägga på brenwin, som dock torde wara mindre nyttigt, efter de innehålla något som är giftigt. Men til slagwatn [parfym] nyttjas de bättre då de inblötas i win och distilleras” (Samzelius ms 1758). Blommorna användes i Kil i brännvin till parfym (ÖLM 1158). I västra Närke ansåg man att ”lillekovalje är nyttig och brukas för verk ner den blötes i brenvin och tvetas på der det verker” (Berglund ms 1867). Växten ingick i Svenska farmakopén 1–5 (1775–1817). Några liljekonvaljbestånd har nått en viss ryktbarhet, bl.a. ett på en holme i Gålsjön i Götlunda där det ”framalstras största Lillie Convallii bär wid Fogelkiersbärs storlek” (Lohman ms 1778). Haugard (1944) berörde liljekonvaljängen på Hägerön i Åmmeberg, ”förbränd av rosthyttans svavelsyrlighet under 7 decennier” och Spong (1961a) Tjälvesta äng i Snavlunda som ”plundrades för avsalu på torgen förr”. Konvaljen var ett viktigt inslag i midsommarkransarna vid Brevens bruk i Asker 1929 (Montell 1930) och som botten i kransar i Breven ”i alla tider” (Jannes 1953).
Användningen uppmärksammades där ännu på 1990-talet (Asklund). Sernander (1933) fann den odlad på kyrkogården i Lännäs 1931.
I Närke kallades den lillkovalje eller bockblad (Samzelius 1760, ms 1758). Flera av nedanstående folkliga namn finns belagda också i ULMA:s växtnamnregister enl. I. Fries (1975). Namnet liljekonvalj är känt blott från Tysslinge (ÖLM 1795), möjligen efter Gellerstedt (1831), och lillekonvaljer från västra Närke (Berglund ms 1867) och Ekeby (ÖLM 1732). Namnen kovall och lillekovaller upptecknades i Asker, Hidinge och Skagershult (ÖLM 958 m.fl.). Bokkablad användes i Kvismaredalen ”egentligen om bladen, men äfven om hela växten” (Djurklou 1860). Även namnet bäckablan är känt från Närke (ULMA enl. I. Fries 1975).
Lokaler
Med ljusröda blommor
Hallsberg Viby prästgården, odlad 1931 (Sernander 1933); Lundby (Nilsson 1978).
Örebro Asker Fasttorp, odlad i trädgård 1992 !. Tysslinge Latorp, Grytsätter 1914 A. Jansson (OREB).